Så långt inne är jag. Det är nästan svårt att prata svenska nu, att tänka på svenska - jag hör nog mer engelska än svenska vid det här laget. Iaf i frasvariation. Den svenska jag pratar och hör på jobbet är väldigt monoton. Jag väntar på att mitt hår ska växa och jag lyssnar på New Moon. Jag ska ha tillbaka min naturliga vackra hårfärg. Blondt hår är despicable! Nej inte min blonda nyans, föresten. Och många andra blonda nyanser är vackra men min var... Jag idealiserar nog mitt minne. Jag såg dock en bild, om jag ska försöka beskriva den. Inte brun, inte blond - mer cendre fast inte lika askigt. Mer gyllene än ask, mer röda toner. Caramel, har jag hört den färgen beskrivas en gång. Mina ögonbryn, tex. I ljuset är den sådär mörkt konstigt gulgrönt nästan. Metaliskt kanske. Det såg iaf mer friskt ut. Kanske kan en riktigt bra frisör justera min nu så fruktansvärda hårfärg. Förhoppningvis innan min nästa utlandsresa, så det kan blekas och jämnas till lite. Psyched! Jag älskar utseenden!